Idag var jag och Julia och tittade ut en ny säng till henne, en vuxensäng!! Hon sover just nu i en växasäng från Ikea och den har varit bra på alla sätt. Men nu har hon nästan växt ur den och de nätter båda våra barn ska sova i vår säng, blir det mamma som får flytta på sig. Och att försöka sova i hennes säng är inte så bekvämt för mig, även om jag får plats. Ryggen tar stryk. Så i veckan så flyttar en ny säng in i hennes rum och hennes säng går vidare till lillebrorsan och då monteras hans spjälsäng ner.
Det är en liten vemodig känsla man får i hjärtat när man tar bort den ena bebisgrejen efter den andra... Förra veckan slängde jag Linus nappflaska, som han i och för sig bara druckit vatten i senaste året, men det är ändå att göra sig av med något som han hade som bebis. Det är bara att inse, vi har inga jättesmå barn längre. Även om Linus är två år är han en stor kille! Tiden går bara framåt, vare sig man vill eller inte.....
Förstår hur du känner det. Det är vemodigt men skönt med utveckling på samma gång. Kram, Mia.
SvaraRadera