Då var man 30 då...

I fredags fyllde jag 30 år. 30 år, det är en "mogen" ålder då man ska vara vuxen... :-) För många innebär detta lite panikartade tankar och känslor. Dock inte hos mig, jag tänker inte så mycket på det här med ålder. Jag hinner inte. *ler*

Jag fick faktiskt sovmorgon dagen till ära. Linus gick med på att somna om i sin säng så jag kunde bli väckt av två skönsjungande älsklingar som hade med frukostbricka och paket. Innehållet i paketen var ett presentkort på shopping i valfri stad och Patrik stod för betalningen och en matlagningskurs på den fina restaurangen Swedish taste i Göteborg.

I lördags var det kalas. Vi bjöd på smörgåstårta och tårta, som jag givetvis hade gjort själv. Smörgåstårtorna var dock beställda hos Ica Blomman i Stöpen. Hade först tänkt göra även dessa själv. Men valde sedan att köpa färdiga. Med facit i hand hade jag aldrig hunnit med att fixa allt annars. Det var en mycket trevlig tillställning och jag behövde inte lyfta många fingrar i köket då mina kära släktingar hjälpte mig med disken och kaffet och allt annat man måste fixa när man har kalas. Jag som annars mest vistas i köket när det vankas kalas och servar andra blev nu serverad själv.

Nu efter allt firande känns det dock skönt att varva ner och ta det lite lugnt. Även om det är jätte trevligt med kalas och kul att planera och fixa är det lite jobbigt också och man känner sig lite sliten. Eller också är det åldern som gör sig påmind. :-)

Tack för alla gratulationer jag fått via sms, mail, telefon och facebook. Det värmer! Och tack för alla fina presenter och att ni som ville komma och fira min dag med mig. :-D

Grillpremiär

Igår var det grillpremiär här hemma. Det blev lite spontangrill ihop med svärföräldrarna. Många gånger är det just dem tillfällena som blir trevligast. Man planerar inte en massa utan tar det lite som det kommer.

På matbordet stod det köttfärsspett, grillad halloumi, kall bearnaissås, grillad svamp, Möllers tapaskorv samt fläskkarréskivor som marinerades i en yoghurtmarinad. Det hela blev som sagt jättelyckat och jättegott. Vi satt ute på den inglasade terassen med infravärmen på för att avnjuta måltiden. Dock blev det ganska kallt när solen gått ner så när sista tuggan var slut flyttade vi in och myste med levande ljus istället. Givetvis blev det kaffe på maten och så den lilla söta som idag blev kladdkakemuffins. Och då maken är en sann whiskyvän så fick även gästerna, och han själv givetvis avnjuta flera fina whiskysorter. :-)

Sniffa på bebis

Idag var vi och hälsade på en söt liten prinsessa. Nämligen en liten Olivia som idag blev en vecka gammal. Hon var så söt och näpen och när man såg vår "bebis" Linus bredvid henne var han som en jätte. Olivia vägde ganska medel när hon föddes så man kan egentligen inte kalla henne liten, men det var hon. Jätteliten, med små små söta fingrar och tår och en liten mun och tunga. Allt helt perfekt. Det är verkligen helt otroligt att dessa små skapas inne i ens mage och sedan föds fram. Och att allting fungerar från det att de kommer ut i verkligheten.

Man blir allt lite konstig när man går där med ett så litet pyre i famnen. De luktar så gott och är så näpna. Min "bebis" blir sex månader idag och det känns som om det var en evighet sedan som han var sådär liten. Nu har han inte varit så där liten när jag har haft honom hos mig, då han vägde 4455 g när han föddes, men nyföddhetsliten så att säga.

Nu har jag ju två barn och jag har många gånger funderat över om det är bra med det. Känner man liksom att nu är jag klar med det här? För i så fall är jag nog inte klar, för den känslan har inte jag än. Frågar vi barnens far så är han helt klar nu. Inga fler där inte. :-) Och det blir ju besvärligare med tre barn givetvis; vi måste ha ett större hus, förmodligen en större bil och nya grejer då de flesta är utslitna nu efter två barn. Ja än är det ju inte aktuellt oavsett, men man kanske inte ska säga aldrig... Det får helt enkelt tiden utvisa. :-)

Kille i påskprydnad

Min söte lille kille Linus fick inte vara utklädd när jag och Julia kuskade runt som påskkärringar. Men han har skaffat sig en egen påskprydnad och den var minst lika fin.

Hoppas att alla har haft en fin påskledighet. Här har vi haft det bra och det har varit skönt att få lite tid tillsammans hela familjen.

Tårta på beställning

På påskafton hämtades min första tårta som jag gjort på beställning. Det kändes pirrigt och stort att ha fått i uppdrag att göra en tårta till någon annan. Och det var nervöst innan jag fick veta om det blev lyckat eller inte. Men det blev det och jag var själv nöjd med resultatet.

Tårtan bestod av chokladsockerkaksbottnar med lemoncurdmousse och vit chokladmousse, spacklad med smörkräm smaksatt med vaniljsocker samt täckt med marsipan.

Hoppas på att det blir fler beställningar... :-)

Påskkärringar

Igår var det då dags att byta skepnad till påskkärring. Jag, Julia och Linus åkte iväg för att påska hos våra nära och kära. Julia och jag var utklädda till påskkärringar, Linus slapp i år. :-)

Första stoppet var på Julias mormors jobb. Där stannade vi en liten stund och delade ut lite fika. Sen åkte vi vidare till Patriks jobb. Han var ensam i butiken så där stannade vi lite längre och fikade tillsammans. Sen fick morfar ett besök. Honom missade vi nästan då han skulle ut och gå. En liten stund stannade vi även där. Sen ett sista stopp hos farmor och farfar som inte var hemma tyvärr. Det är ju det som är det tråkiga när man ska överraska någon, att risken finns att de inte är hemma. Så det bar av hemåt istället. I bilen hem somnade den lilla påskkärringen, förhoppningsvis nöjd med dagen. Det är jobbigt att påska. :-)

Att handla mat

Jag är en av de där konstiga människorna som gillar att åka och handla mat. Kanske beror det på att jag för något år sedan tog mitt körkort och nu kunde göra detta helt på egenhand. Och det blev som min egen grej. För innan var det ju en planering, inte bara vad man skulle handla utan även när och vem som skulle följa med osv. Nu kan man åka när man vill.

Idag blir det nästan "min egen tid" när jag åker till Maxi för att handla mat, då jag lämnar huset och oftast bara har Linus med mig. Och han gör än så länge inte så mycket väsen av sig, bara vi inte går in på Lindex, för det gillar han inte. ;-) Tycker ni det låter sorgligt, egen tid på Maxi? Det är det inte. Jag tycker ju om att åka och handla. Men det finns två saker jag inte gillar och det är; när det är massor med folk som står och går överallt och inte tar hänsyn till att det faktiskt finns andra än de själva i affären. Det andra är när något jag måste ha är slut, för då måste jag planera om min mat eller åka till en annan affär eller åka in en gång till. Och även om jag gillar att handla är det inte så kul att fara fram och tillbaka för en grej...

Igår var en sådan dag; jag och Linus var inne på Maxi strax efter 9.30. Innan alla vanliga affärer hade öppnat, ändå var det mycket folk som just bara stod... Och sen så saknades det några saker som gjorde att jag var tvungen att ta mig till en annan affär. Jobbigt!