Idag var vi och hälsade på en söt liten prinsessa. Nämligen en liten Olivia som idag blev en vecka gammal. Hon var så söt och näpen och när man såg vår "bebis" Linus bredvid henne var han som en jätte. Olivia vägde ganska medel när hon föddes så man kan egentligen inte kalla henne liten, men det var hon. Jätteliten, med små små söta fingrar och tår och en liten mun och tunga. Allt helt perfekt. Det är verkligen helt otroligt att dessa små skapas inne i ens mage och sedan föds fram. Och att allting fungerar från det att de kommer ut i verkligheten.
Man blir allt lite konstig när man går där med ett så litet pyre i famnen. De luktar så gott och är så näpna. Min "bebis" blir sex månader idag och det känns som om det var en evighet sedan som han var sådär liten. Nu har han inte varit så där liten när jag har haft honom hos mig, då han vägde 4455 g när han föddes, men nyföddhetsliten så att säga.
Nu har jag ju två barn och jag har många gånger funderat över om det är bra med det. Känner man liksom att nu är jag klar med det här? För i så fall är jag nog inte klar, för den känslan har inte jag än. Frågar vi barnens far så är han helt klar nu. Inga fler där inte. :-) Och det blir ju besvärligare med tre barn givetvis; vi måste ha ett större hus, förmodligen en större bil och nya grejer då de flesta är utslitna nu efter två barn. Ja än är det ju inte aktuellt oavsett, men man kanske inte ska säga aldrig... Det får helt enkelt tiden utvisa. :-)
:-) Ja, dem är bra mysiga när de är så små, de små liven. Bebislukten är väldigt speciell. Är det Micke och Petras plutt?. Tycker att Olivias ögon påminner om Mickes. Med tanke på osså att de ska få snart. Så fick det mig att titta lite till på bebisen på bilden. Stort grattis till dem om det nu är deras dotter du håller i där. :-) Tycker att det var nysss som mina pluttar kom till världen, men tiden går. Lite över 2 år sen lillan kom och snart ett år sen sonen kom. Vart tar tiden vägen?. Härligt att vara deras mamma. Kram, Mia.
SvaraRadera