Att ha tid och att ha möjlighet

Ibland får jag bara en längtan efter att springa riktigt långt och att ta ut mig själv till max. Oftast när dessa tillfällen infinner sig så kan jag inte gå ut och springa pga att jag är själv med barnen. Just nu har jag en sådan längtan och just nu är Patrik inte hemma... Men förhoppningsvis kommer han hem i rimlig tid så jag hinner både gå ut och springa och få lite gjort här hemma.

Det är inte enkelt att försöka renovera en tvättstuga när man har Linus som far runt en på golvet som en liten katt. Och kvällarna, när han och Julia har somnat är den enda tiden jag har för att göra allt det där andra som jag inte hinner eller har möjlighet till på dagen; det kan vara att just gå ut och springa, ta ett bad, läsa en bok eller se något på tv som inte går på barnkanalen. Samt det är då jag och Patrik också ska umgås.

Det finns de som säger; ja men du är ju hemma hela dagarna, du har väl all tid i världen till att göra vad du vill. Ja just det, det har jag ju ja - inte. Att vara mammaledig innebär inte att jag kan sitta och göra vad jag vill hela dagarna. Barnen ska ha sysselsättning, och även om Linus inte kräver så mycket sysselsättning så innebär det ändå att det tar tid att passa honom. Julia leker jätte bra men vill inte alltid leka själv. Det ska lagas mat och det ska tvättas och plockas fram och plockas bort. Man får fem minuter här och tio minuter där. Det räcker till en kopp kaffe, en snabb dusch, ett telefonsamtal...

Tro inte att jag är missnöjd med min situation. Nej absolut inte. Jag stortrivs med att vara hemma. Det enda jag vill ha sagt är att det är inte bara att vara hemma och ha all tid i världen. Det kanske inte syns allt jobb jag lägger ner på dagarna men tro mig, att vara hemma med två barn är inte något slapparjobb som endel kanske tror. Ville bara klargöra detta. :-)