Idag somnade min käre morbror Yngve in, omgiven av nära och kära. Ett lidande tog slut. Även om det just var så, ett lidande som tog slut, är det ändå så ledsamt. Yngve var inte bara min morbror utan även fadder till mig.
Det är många minnen jag har som berör Yngve. Som liten tyckte jag nog mest att han alltid hade bråttom. Men som vuxen minns jag särskilt min och Patriks bröllopsdag. Det som i inbjudan stod dop och som blev både dop och bröllop. Yngve tog mig åt sidan och tyckte att jag minsann kunde ha nämnt detta för honom. Just bara för att han hade velat göra min brudbukett. :-)
Jag var uppe på sjukhuset och hälsade på honom det sista. Vi fick en stund tillsammans och jag fick på så vis ta avsked, även om man inte sa det rent ut. Men det kändes bra att ha gjort detta. Så som du var där är inte så jag kommer minnas dig, för det var inte riktigt du. Sov nu gott käre morbror, du finns för alltid i mitt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar