Uggledagen

Idag var det så dags. Vi hade fått äran att följa med min arbetskamrats sambo och hans bror när de skulle se över ugglorna runt Örlen. Som bekant är Linus så förtjust i just ugglor av någon anledning och detta var ju en chans vi inte fick missa för allt i världen.

Ingen av oss har någon gång sett en uggla på nära håll så det var inte bara för Linus det var spännande. På förmiddagen satte vi oss så i bilen och begav oss av mot Tibro. Vi fick en beskrivning att köra efter men det gick inte så bra. Efter att ha passerat Tibro motorbana så skulle vi ta av till vänster in mot Sånna enligt beskrivningen. Problemet var att det dök aldrig upp någon skylt med detta namn. Så när vi närmade oss Mölltorp fick vi återta kontakten via mobilen för att höra vart vi hade kört fel. Det visade sig sedan att just den här vägskylten hade någon kört ner, så den låg i dikeskanten.... Där tittade inte vi efter den. :-) Hur som helst, tillslut kom vi fram.

Vi fick höra att i holken de precis hade besökt innan vi kom hade det varit en uggla hemma. Vi var minst sagt spända när vi närmade oss första holken. Som visade sig vara tom. Även andra och tredje holken var tom..... Vi började bli lite smått oroliga, tänk om vi inte skulle få se någon uggla. Linus och Julia var förvånansvärt lugna trots att holkarna hela tiden var tomma.

Så kom vi till den fjärde holken. Den låg ganska nära våra parkerade bilar så vi satt kvar i dem och väntade, för att inte skrämma ugglan om det fanns någon där. Så fick vi se att det började sprattla i håven! Äntligen en uggla hemma. :-)

Vi klev ur bilarna och begav oss in i hagen. Det var inte bara barnen som var spända, jag och Patrik också. :-) Så fick vi träffa en alldeles underbar kattuggla! Så vacker och lugn. Den fann sig i att bli klappad och fotad från alla möjliga vinklar. Vilka djur de är, ugglorna. Jag förstår helt varför Linus är så förtjust i dem.

Det var så spännande när vi såg att det rörde sig i håven. 

Vi fick en liten lektion i hur man ser hur gammal ugglan är, genom att titta på dess vingar. 

Klorna som är långa och vassa, får man se upp för. 

Så len och mjuk den var. 

Just den här ugglan var sedan tidigare inte ringmärkt så det fick vi också se hur man gjorde. 

Linus fick hålla i ringen som ugglan sedan skulle få. 

Lyckligare kille får man leta efter. :-)

Kattuggla, riktigt majestätisk!

Efter detta blev det fika i det gröna. Platsen var vid en liten bäck och där kunde vi stannat länge. Solen sken, fikat smakade så gott och vi hörde fåglarna kvittra. Men "plikten" i form av pipeclinic stod näst på schemat så vi fick avrunda och bege oss hemåt. 

Men vi fick ju se det vi hade blivit lovade, en livs levande uggla! :-D